Jag var 23 år när Olof Palme mördades. Jag bodde i Hälsingland i en liten tvåa med min dåvarande flickvän och hade samma kväll varit ute på den lokala pizzerian. Jag vaknade vid fyratiden på morgonen och gick upp för att dricka vatten när jag hörde Sveriges Radio Ekots sändning om att statsministern skjutits ihjäl.

Jag var inte speciellt nyhetsintresserad på den tiden och anledningen till att jag hörde nyheten var att jag ofta somnade till musiken i P3 på den tiden. Men visst fick det mig att senare under dagen lyssna på flera av Sveriges Radios sändningar och även se både Rapport och Aktuellt senare under kvällen.

Är insatt i mordet på Palme

30 år senare inser jag att Palme-mordet har påverkat mitt arbetsliv mycket även om jag aldrig jobbade med det under de åren då spåren var relativt färska och det fortfarande fanns chans att mordet kunde klaras upp. Som nyhetsjournalist har jag sedan 1996 gjort ett flertal inslag om ”fynd” och nya vapentester.

Jag har varit både vid Klara sjö och under Vasabron i Stockholm när man har dykt efter ”Palmevapnet”. Jag har som journalist gjort flera inslag om Mockfjärdsvapnet och Sucksdorfsvapnet. Jag har jobbat med Sydafrikaspåret. Till en början var jag som ny, ung och hungrig journalist, övertygad om att någon skulle hitta något av värde som förde utredningen vidare.

Men icke. Inte ens när jag själv träffade Christer Pettersson i Sollentuna 1997 fick jag några svar. Jag jobbade då på TV3:s nyhetsredaktion och åkte på chans ut för att få en kommentar av Christer Pettersson. Han skulle kommentera att riksåklagaren hade tankar på att åtala Pettersson igen efter att hovrätten hade friat honom. Jag visste att han bodde i Sollentuna och började med att åka till Systembolaget vid 11-tiden.

– Har ni sett Christer i dag?

– Nej inte än, svarade kassören glatt.

Bad oss att dra åt helvete

Jag och fotografen gick upp mot höghusen kring Malmvägen och där kom Christer. Sur och trött var han och inte det minsta intresserad av att vara med på en intervju. Han gick mer eller mindre till attack och bad oss dra åt helvete. Vi backade men stannade kvar. Christer lugnade ned sig, kom fram igen och frågade om han kunde få några pengar om han ställde upp.

– Nej det går tyvärr inte. Vi på nyheterna kan inte betala, svarade jag.

Han mumlade lite, funderade och frågade till slut:

– Får jag en cigarett då?

Jag gav honom 4-5 cigaretter och började intervjun med att fråga om hur han såg på åklagarens tankar om resning. Några ordentliga svar fick jag aldrig. Han pratade mest om sina planer att flytta till Katmandu.

– Jag ska gå till polishuset och så ska jag begära pass, sade han.

– Tänker du resa utomlands?

– Hahaha, jovisst!

Utredningen körde fast

Själva utredningen gick nog i sank redan från början. Jag förstår att många är övertygade om att polisspåret är det rätta eftersom det är svårt att förstå hur många misstag som begicks. En normal människa tror inte att polisen klarar av att sköta något så dåligt vilket skapar en massa teorier. Inte minst under det första dygnet men också första årens fokus på PKK.

Jag var som sagt inte nyhetsintresserad och jobbade inom restaurangyrket men kan trots det se flera bilder framför mig från sena 80-talets utredning när jag tänker tillbaka. Hans Holmér, Ebbe Carlsson, magnumrevolvern och blodet som fortfarande var kvar på Tunnelgatan/Sveavägen.

Tror mest på Sydafrikaspåret

Personligen så tror jag mest på Sydafrikaspåret på grund av Olof Palmes kamp mot landets apartheid-system. Där anser jag att det finns en trovärdig anledning och det skulle kännas som ett logiskt politiskt attentat. Men kanske är fallet inte mer spännande än att det var Christer Pettersson som sköt Palme.

Kanske är det därför vi också varje år i media tar upp ett ”nytt” spår som egentligen är gammalt, men med nya uppgifter. Christer Pettersson hade ingen vettig eller ”riktig” anledning att döda Olof Palme och därför behöver nationen något att hålla fast vid. Något att se fram emot. Den riktiga lösningen av Palmemordet.

Jag hoppas att jag har fel, men jag tror inte att vi någonsin kommer närmare gåtans lösning.