Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Den stora behållningen med ”Barracuda queens” är Alva Bratt i rollen som Lollo. Foto: Ulrika Malm/Netflix

Recension: Barracuda queens på Netflix

Uppdaterad
Publicerad

Netflix stora sommarserie har ett uppfriskande spår av hedonism, men det slarvas med både detaljer och sidospår.

”Barracuda queens” är Netflix andra svenskproduktion som utspelar sig i Sveriges mesta rikis-område Djursholm, efter ”Störst av allt” från 2019. Denna gång har serieskaparna, med Camilla Ahlgren som huvudmanusförfattare, inspirerats av Lidingöligan – unga män som rånade exklusiva villor i rika kommuner, inriktade företagsledare och med känsla för fina viner.

Precis som i verkligheten är det 90-tal, men männen har bytts ut mot ett tjejgäng runt 20. I första avsnittet drar tjejerna på sig en enorm skuld via en vattenläcka på ett exklusivt hotell och en utekväll för 100 000 kronor på mammas Amex. Hellre än att be sina föräldrar lösa ut dem (”mamma kommer adoptera bort mig”, klagar myndiga Lollo) stjäl de klockor, viner och konst av grannar och vänner som de pantsätter. Så småningom handlar stjälandet om något mer än skulden.

serierecension

Serien arbetades fram under pandemin via videomöten. Det märks. Det finns en (under pandemin efterlängtad) befriande hedonism i att stöld, fyllekörning, och en champagnekonsumtion som kunde fylla en simbassäng inte moraliseras kring. Serien försöker inte korrigera eller brasklappa för sina svinrika huvudpersoners uppenbara moralbrist och det känns fräscht.

Men ”Barracuda queens” dras med en del problem. Flera sidospår, både ett med en suspekt konsthandlare och ett med en kallhamrad fuckboy avhandlas på ett sätt som känns ofärdigt. Det samma gäller slutet – utan att säga för mycket.

Serien lider även delvis av en styltig dialog och playern Tobbe är lite väl platt i sin skitstövlighet. Serieskaparna har framhållit vikten av att tidsdetaljerna stämmer, vilket de ibland gör (cafe au lait-kopparna!) men ibland spelas musik på 1995-krogen som inte gjordes förrän 1997. Det är inte en jättegrej, men det stör.

Den stora behållningen med ”Barracuda queens” är Alva Bratt (”Eagels”, ”Zebrarummet”) i huvudrollen som Lollo. Hon förkroppsligar överklassens släpiga ”allt löser sig-attityd” både i kroppsspråk och sociolekt och ger sin osympatiska rollfigur tillräckligt med dragningskraft för att göra ”Barracuda queens” sevärd.

Fakta

Betyg: 2

Premiär: 5 juni på Netflix

Regi: Amanda Adolfsson

Med Alva Bratt, Tindra Monsen, Sandra Zubovic, Tea Stjärne, Sarah Gustafsson, Carsten Björnlund, Izabella Scorupco m fl

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

serierecension

Mer i ämnet